I`s like in a Fairy Tale
tyvärr.......
lixom alla sagor tar slut och det är bara i böcker som dom slutar lyckligt.
tillslut så hinner alltid verkligheten ikapp än oavsett hur mycket man vill att allt ska vara som förut.
jag vet att jag inte kommer att få höra mina fyrbentas vänners gnäggningar i all evighet när jag kliver in i stallet.
jag är oerhört tacksam över allt tålamod och allt rättande av mina misstag som en viss ponny fått stå ut med, den ponnyns namn är Bolema
ända sen jag var 3 månader så har hon acepterat allt mitt bankande dragande och misstag som jag gjorde när jag var liten och började rida.
som ni vet så ha ju Bolema varit i våran familj i hela 20 år!
när jag föddes var Bolema 9 år.
Visserligen red jag på ridskola oxå men det var på den här underbara ponny som jag verkligen lärde mig att rida ordentligt på.
Hon är ingen lätt dam, men hon väntar tålmodigt tills man gör rätt.
Bolema är hela 23 år iår!
så vi kommer inte att utvecklas så mycket mer ihop tror jag, men Bolema är världens fräschaste 23 åring det brukar aldrig vara någon som kan gissa att hon är så gammal och det märks defenitift inte när man rider henne hon är jätte sprallig och härlig att rida.
Hon har gett mig så otroligt mycket och det är jag extremt tacksam över!
men våran saga tillsammans börjar att ta slut jag tror att hon lever i flera år till
och är fräsch och så och skulle det vara så att hon får ont på något sätt så har vi ju möjligheten att pensionera henne eftersom vi bor på en gård, men hon får inte ha ont...................
Det känns som att hästen/ponnyn ger en så mycket satt det är ens självs ansvar att se till att det slutar bra oxå man vill ju komma ihåg allt roligt inte att hästen/ponnyn ska ha gått runt och ha ont.
För jag känner sånt ansvar över båda mina ponnies att jag ska vara med dom ända in i slutet göra vad som krävs för båda två, behöver dom vetrinär så självklart så ska jag undersöka och sedan om det går behandla oavsett om jag skulle behöva betala det själv och oasett hurdåligt med pengar jag än har!
För har man inte råd att betala vetrinär åt sin häst/ponny när den behöver det så ska man inte ha häst/ponny över huvudtaget!!!
jag lovar att aldrig komma med några bortförklaringar "nej jag har dåligt me dpengar nu, för jag var tvungen att betala bilen" utan alltid vara där.
Min och Jasmines saga fortsätter ett bra tag till.
Jag har bara haft henne i 2 år eller ja bara och bara men det känns som jag haft henne hela livet.
Jasmine är 24 år men beter sig som en 4 åring och det är det många som tror att hon är..........
hon är hur fräsch som helst och inte färdig på tävlingbanorna än kan man lixom inte säga!
När jag fick henne så var hon rädd för att hoppa då hon var jätte rädd att man skulle hamna ur balans och dra henne i munnen.
men med tiden och hur mycket jobb som helst så började hon tycka att det var skit kul öronen framåt riktade över hindren och tycka det var hur kul som helst" It`s called trust!"
men vi fortsätter att klättra i klasserna vårat mål som jag satt upp för detta året är att ha hoppat L:a det kanske är ett lite för tufft mål men men.
You now that I LOVE YOU!
and YOU TO!!
Oj vad känslosamt inlägg det blev!
får tårar när jag läser igenom dethär!
Asso så sjukt bra skrivet!
http://teamsl.blogg.se/2011/april/han-pa-fyra-ben-som-betyder-mer-an-allt.html#comment <-- klicka här
Seya! /sara
lixom alla sagor tar slut och det är bara i böcker som dom slutar lyckligt.
tillslut så hinner alltid verkligheten ikapp än oavsett hur mycket man vill att allt ska vara som förut.
jag vet att jag inte kommer att få höra mina fyrbentas vänners gnäggningar i all evighet när jag kliver in i stallet.
jag är oerhört tacksam över allt tålamod och allt rättande av mina misstag som en viss ponny fått stå ut med, den ponnyns namn är Bolema
ända sen jag var 3 månader så har hon acepterat allt mitt bankande dragande och misstag som jag gjorde när jag var liten och började rida.
som ni vet så ha ju Bolema varit i våran familj i hela 20 år!
när jag föddes var Bolema 9 år.
Visserligen red jag på ridskola oxå men det var på den här underbara ponny som jag verkligen lärde mig att rida ordentligt på.
Hon är ingen lätt dam, men hon väntar tålmodigt tills man gör rätt.
Bolema är hela 23 år iår!
så vi kommer inte att utvecklas så mycket mer ihop tror jag, men Bolema är världens fräschaste 23 åring det brukar aldrig vara någon som kan gissa att hon är så gammal och det märks defenitift inte när man rider henne hon är jätte sprallig och härlig att rida.
Hon har gett mig så otroligt mycket och det är jag extremt tacksam över!
men våran saga tillsammans börjar att ta slut jag tror att hon lever i flera år till
och är fräsch och så och skulle det vara så att hon får ont på något sätt så har vi ju möjligheten att pensionera henne eftersom vi bor på en gård, men hon får inte ha ont...................
Det känns som att hästen/ponnyn ger en så mycket satt det är ens självs ansvar att se till att det slutar bra oxå man vill ju komma ihåg allt roligt inte att hästen/ponnyn ska ha gått runt och ha ont.
För jag känner sånt ansvar över båda mina ponnies att jag ska vara med dom ända in i slutet göra vad som krävs för båda två, behöver dom vetrinär så självklart så ska jag undersöka och sedan om det går behandla oavsett om jag skulle behöva betala det själv och oasett hurdåligt med pengar jag än har!
För har man inte råd att betala vetrinär åt sin häst/ponny när den behöver det så ska man inte ha häst/ponny över huvudtaget!!!
jag lovar att aldrig komma med några bortförklaringar "nej jag har dåligt me dpengar nu, för jag var tvungen att betala bilen" utan alltid vara där.
Min och Jasmines saga fortsätter ett bra tag till.
Jag har bara haft henne i 2 år eller ja bara och bara men det känns som jag haft henne hela livet.
Jasmine är 24 år men beter sig som en 4 åring och det är det många som tror att hon är..........
hon är hur fräsch som helst och inte färdig på tävlingbanorna än kan man lixom inte säga!
När jag fick henne så var hon rädd för att hoppa då hon var jätte rädd att man skulle hamna ur balans och dra henne i munnen.
men med tiden och hur mycket jobb som helst så började hon tycka att det var skit kul öronen framåt riktade över hindren och tycka det var hur kul som helst" It`s called trust!"
men vi fortsätter att klättra i klasserna vårat mål som jag satt upp för detta året är att ha hoppat L:a det kanske är ett lite för tufft mål men men.
You now that I LOVE YOU!
and YOU TO!!
Oj vad känslosamt inlägg det blev!
får tårar när jag läser igenom dethär!
Asso så sjukt bra skrivet!
http://teamsl.blogg.se/2011/april/han-pa-fyra-ben-som-betyder-mer-an-allt.html#comment <-- klicka här
Seya! /sara
Kommentarer
Postat av: Emma
fin text! håller med dig om vet.
Postat av: Josefin "Josse" Blomberg
sv; aw, tack :''D
Postat av: Malou
Fint skrivit! :)
Postat av: Amanda
Håller med dig så mycket, speciellt om det med veterinären. För att om man har häst får man fanimej stå upp för den när den har ont / behöver hjälp. Oavsett ifall den haltar mycket eller ifall den bara hostar lite granna. Så mycket som den ställer upp för en är det det MINSTA man kan göra tillbaka. :)
Postat av: Elenor
SV: Jag får tacka=)
Du har också en fin blogg. Kul att du har lite äldre hästar. Många hästar har mycket kvar att ge trots att dom är över 20=)
Trackback
